Ylvis: Festen...

Ja nu har jag då kommit hem igen från "kalaset". Det var inte så kul..jag fick sitta ensam vid ett bord ganska mycket..för alla skulle gå och Tove tycker kanske inte om att jag följer efter henne så det gjorde jag inte. Men det var iaf inte särskilt kul eller trevligt eftersom jag nästan inte hade någon att prata med. Sigge var där men bara i typ en halv, kanske en timme. Det var kul för då hade jag någon att prata med och hon satt lixom vid bordet med mej så det var kul. fast alla gillar sigge. jag stör mej på det. Det känns inte som om jag är släkt med dem. Vi brukar kalla dem våra bröder och säja att vi är släkt, men det känns inte så för mej. Ibland är det så, men ibland känner jag mej som en främling, helt ensam och ingen känner mej. Det känns inte som om jag kan vara mej själv och jag pratar inte om någonting, jag säjer knappt ett ord för jag vet att ingen bryr sej och om det är någonting seriöst så skrattar de bara och det känns som om jag är clown som gör någonting kul men jag försöker ju berätta någonting. Jag funderar på att sluta prata alls när jag är i närheten av sigge samtidigt som någon annan för det känns som om hon bara tycker att jag är luft då. Jag kan börja säja någonting och sen mitt i min mening säjer hon någonting helt annat och börjar byta samtalsämne. Det kanske inte låter som någonting att haka upp sej på men det känns inte så bra när det händer varje gång man pratar med henne och hon är ändå den som jag skulle prata med om det var något. Det känns inte så.

men okej nu kommer lite fina bilder på mej och en på mina mjukisskor, som jag har på mej för sigge lånade min kofta så när jag kom hem frös jag jättemkt inklusive fötterna :):)